enpersika

Voine voine radiomänniskorna måste sett vem jag talat med i telefon.
Precis efter Godnatt, Sovgott och Hejdå dvs. *klick* så började den här spelas på radion.
Underligt att man ler åt sig själv, sina minnen och pirret i magen det en gång i tiden gav en.
Nåja long time long see. Ryktes med lite i notalgin när jag tänkte tillbaka fem år när jag var hysteriskt kär och hade gått över eld och vatten. Och jag konstaterar att det inte alls är så konstigt att jag ler åt mig själv. Jag var ganska naiv och söt ändå . . .